söndag 31 mars 2013

#46. Kristus är uppstånden!

”Om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, ---. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.”
1 Kor 15:12-19

Kristus är uppstånden!

Tre små ord, och allt förändras! Livet skakas om och naturlagar upphävs. Det är fullständigt otroligt och fullständigt underbart.

Egentligen rymmer påsken så mycket mer än vad vi kan förstå, hur vi än försöker. Kanske är det därför vi ibland trivialiserar påskens budskap, förvandlar uppståndelsens mirakel till att handla om livets återkomst i största allmänhet.

För några år sedan låg jag febrig och förkyld i min soffa på påskdagen. I brist på annat såg jag på en tv-sänd påskmässa från en stockholmsförsamling. Under den knappa timmen sades inte de tre små orden, ”Kristus är uppstånden”, en enda gång. Istället handlade predikan om hur livet återvänder i naturen, om hur knoppar grönskar och om hur fåglar sjunger.

Den där tv-gudstjänsten var en av de upplevelser och erfarenheter som fått mig att förstå att många vill göra just det som Paulus varnar oss för – många vill begränsa vårt hopp till Kristus till att gälla bara i detta livet.

Men påskens budskap är oändligt mycket större än vårbruk och nyfödda lamm. Påskens budskap är att Kristus, genom sin död och uppståndelse, besegrade döden så att du och jag får del i det liv som aldrig dör. Påskens budskap är att döden inte är slutet, vad vi än tror. Påskens budskap är att det finns en fortsättning – och det för att Gud älskar var och en av oss så mycket att han valde att dela våra livsvillkor intill döden på korset.

Det övergår i alla fall mitt förstånd. Den kristna tron rymmer så mycket av mirakel och under att vi inte kan greppa det. Ändå är det just det som är grunden som allt vilar på – att tro det otroliga.

Men för den moderna, rationella människan av idag är det ett problem. Idag ska allt kunna förklaras, mätas och analyseras för att kunna erkännas. Många av mina kollegor, framstående teologer och biskopar hävdar därför att vi inte behöver bry oss så mycket om det där med uppståndelsen. Det är liksom inte det som är det viktiga. Många hävdar att den kristna tron handlar om annat än att tro på uppståndelsen.

Och visst handlar kristen tro om mer än att skriva under på olika dogmer och bekännelser. Kristen blir man aldrig genom att studera Kristus – kristen blir man genom att erfara Kristus.

Men ändå tror jag att det är just här, i påskdagens uppståndelse, som det går att hitta den kristna trons minsta möjliga nämnare: Kristen är den som bejakar uppståndelsen.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Utan tron på uppståndelsen kan man vara en utomordentligt god människa. Man kan vara en religiös människa och en andlig människa. Men ingen kristen människa.

Ändå undrar jag i hur stor andel av våra kyrkor där det faktiskt har förkunnats att Jesus är uppstånden denna påskdag. Det är långt ifrån alla. I många kyrkor kommer blomsterknoppar, fåglar, solsken och allmän solidaritet att predikas på bekostnad av Kristus.

Jag tycker det är trist. För även om också jag längtar så oändligt efter den där första riktiga vårdagen nu, så längtar jag så oändligt mycket mer efter att få berätta om just påskens verkliga mirakel – att Gud älskade dig och mig så mycket, att han utgav sin ende Son för att den som tror på honom ska ha evigt liv.

För jag tror. Ja, jag är övertygad om att Kristus är uppstånden. Och jag är övertygad om att det är din och min uppgift att berätta om just det – även om många inte vill tro oss.

För det är ju så, att man inte blir kristen genom att studera Kristus, utan genom att erfara Kristus. Men för att erfara Kristus måste man få höra om honom, och då måste någon berätta om honom. Berätta om hans liv, hans gärningar, hans förkunnelser, hans död – och hans uppståndelse.

Det är där vi kommer in i bilden. För uppdraget att berätta inskränkte sig inte till där och då. Det gäller lika mycket här och nu. Och vill inte kyrkan förkunna uppståndelsen – vem ska då göra det? Och vilket existensberättigande har kyrkan om den avstår?

Ännu en gång gör Bibeln en klockren nutidsanalys. Paulus ord skulle kunna vara riktade direkt till oss och till den Svenska kyrkan. Den som känner sig träffad av dem, bör fundera ett varv till på vad han eller hon egentligen står för:

”Om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, ---. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.”

Men för den som förkunnar uppståndelsen är tron inte tom. Vi har inte vittnat falskt och vi är inte ömkansvärda. För Kristus har uppstått. Och precis som lärjungarna fick i uppdrag att förkunna det, så har vi uppdraget att göra detsamma i vår tid.

Att många inte kommer att tro dig, får du vara beredd på. Men berätta ändå. Om du berättar om det som hände den där påsken, så ger du andra möjligheten att möta Jesus som den han verkligen är – den uppståndne Kristus. Den som övervann dödens makt, för att du och jag och alla som får höra om honom ska få leva.

Så berätta för dem du möter, att Kristus är uppstånden!
För oss. För dig och för mig.

Kristus är uppstånden. Ja. Han är sannerligen uppstånden!

5 kommentarer:

  1. Mycket bra och jag instämmer i detta och vi är så som Gud skapade oss.
    Men man blockerar inte vänner på Facebook utan anledning.
    Glad påsk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. F'låt, Johnny! Inte min mening! Ordningen på fb är nu återställd... ;-)

      /H.

      Radera
  2. Ja! Han är sannerligen uppstånden! <3 :-)

    SvaraRadera
  3. Tro kommer först sedan förståelse
    Kristus är uppstånden! - Ja! Han är sannerligen uppstånden. Halleluja!
    Vi sade det tre gånger inne i kyrkan i midnattsmässan och så tre gånger utanför kyrkan, härligt.
    Det är verkligen (livs-) viktigt att vi berättar för andra och för oss själva, uttalade ord gör tanken tydligare.

    SvaraRadera
  4. Inte så viktigt med uppståndelsen??!! Utan uppståndelse, ingen kristendom, ingen kyrka. Hade Kristus inte uppstått hade lärjungarna aldrig gett sig ut att missionera; de trodde ju till att börja med inte ens på att han hade uppstått, trots att de vandrat med honom och hört vad han hade sagt.

    Tillståndet i Svenska kyrkan är beklämmande. Tack för att du skriver och delar med dig av din tro!

    Kristus är sannerligen uppstånden!

    (Men ibland kan man tro att han blir lite trött, som där på fiket.)

    SvaraRadera