onsdag 10 april 2013

#55. What goes around, comes around

Jag säger som Dag Sandahl gör i sitt blogginlägg  – hade jag inte trott på Gud tidigare, hade jag blivit en hängiven lärjunge idag.

Det tycks nämligen, och må Gud förlåta mig om jag ibland tvivlat på detta, finnas en gudomlig rättvisa som övervinner allt. Det tycks även som att jag haft rätt när jag envist hävdat att Gud har humor, och ofta en ganska sjuk sådan.

Det har meddelats att Socialdemokraterna har lyckats med konststycket att välja in Omar Mustafa i självaste partistyrelsen. Nu stundar ett antal intressanta ting. Det ska exempelvis bli intressant att se hur S hanterar anklagelserna mot Mustafas förflutna och anklagelserna om antisemitism.

Som boende i Malmö – staden som Simon Wiesenthal-centret avråder judar att resa till och som sakta men säkert tycks tömmas på sin judiska befolkning – är jag lite extra stingslig närhelst antisemitismen sticker upp sitt fula tryne. Som malmöbo har jag också fått upprepade tillfällen att fråga mig vilken inställning S egentligen har angående just antisemitism, de gånger (och de är inte få!) Ilmar Reepalu fällt uttalanden som i bästa fall, med en portion välvilja, har kunnat uppfattas som ogenomtänkta.

Det skulle vara intressant att få svar på frågan: hur tänkte ni nu..?

Intressant ska det även bli att se hur Svenska kyrkan ska hantera frågan om Omar Mustafa. Även om man inte bett om det så har man indirekt blivit involverad i affären. Ty Svenska kyrkan är viktig för S, vilket visas bland annat genom finansiering av Seglora smedja/Dagens Seglora och valet av Expo som utbildningskonsult. Samma Expo som nu ställer till det genom att offentligt påpeka Omar Mustafas antisemitiska uttalanden och handlanden.

What goes around, comes around.

Intressant skulle det även vara att vara en fluga på väggen nu, när Expos granskningar slår mot de egna leden. Vi har ju annars fått vänja oss vid att ”granskningen” som bedrivs av såväl Expo som smedjan är märkligt ensidig.

Intressant var även att läsa Föreningen Hjärtas (troende socialdemokrater i Stockholm) hemsida på tisdagskvällen. Omar Mustafa sägs vara utsatt för ”ett klassiskt drev där han tvingats stå till svars för absurda anklagelser om att han skulle vara antisemit eller på olika sätt stötta sådana föreställningar”.

Absurda anklagelser? Nota bene att antisemitismen i Omar Mustafas fall varken handlar om likes på Facebook, associationer eller bristande kommentarsmoderering – utan verkliga, dokumenterade uttalanden och högst spårbara ageranden. Om detta skriver Expo och då måste det väl hållas för sant, i alla fall i socialdemokratiska kretsar. Även Seglora smedja/Dagens Seglora dras in i smeten genom Expos försorg.

Så hur ska man förklara bort detta? Tydligen har Anna Karin Hammar redan ryckt ut till smedjans försvar. Fortsättning får väl antas följa.

Måtte nu bara ingen som nyttjar segloriansk logik påpeka att Omar Mustafa och Helle Klein båda varit aktiva i föreningen Hjärtats styrelse. Samtidigt.

En inte alltför vild gissning är kanske att Omar och hans försvarare kommer att hävda att alla människor kan förändras? Att man måste tro på en människa när han eller hon redogör för sina åsikter? Att man inte ska döma någon efter gamla meriter? Att man inte ska döma någon på grund av någon annans handlingar? Att det finns en styrka i meningsutbyten även med de som tycker olika?

Kanske kommer man till och med att hänvisa till kristen förlåtelse och att vi människor inte ska döma varandra?

För exakt så är det ju. Vi kan ljuga för oss själva och för varandra, men aldrig för Gud. Gud ser varje människas hjärta och ingen kan straffa ut sig från Nåden.

Min sluttanke är att vi får be och hoppas att denna intressanta händelse kan få bli ett tillfälle där Gud använder sin något sjuka humor för att lära även de svenskkyrkliga fariséerna något om skuld, nåd och medmänsklighet. Gud vet nog att det skulle behövas.

3 kommentarer:

  1. Vi skall dock inte underskatta förmågan att göra skillnad på vårt hat och ert. Vi kanske kan få en maktanalys, islam slår underifrån (Kristus är ju som bekant det kämpande folket enl. befrielseteologin, fråga mig inte vad det betyder), emedan judarna styr både media och väst och östblocket (eller hur var det nu (obs ironi om det är oklart)). Om att alieras sig med den svage och hata makten EGENTLIGEN är godhet och kärleksfullhet.

    Oförmåga att se att man utför det man vill bekämpa har Irving och Klein gjort lite till en paradgren. Grundfrågan som vanligt, är det medvetet eller är det patologiskt. Har vi att göra med paranoida personer?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jacob för att du förtydligar din ironi. Det där med kommentarsmoderering har ju nyss blivit en paradgren, apropå makt, hat, godhet och kärlek...

      /Helena

      Radera
  2. Dagens Seglora publicerar inte mina inlägg längre. Bara de inlägg där jag är positiv till deras verksamhet. Det är djupt odemokratiskt och fientligt mot yttrandefrihet. Okej, man publicerar inte annonser eller inlägg som innehåller faktafel. Men saklig kritik borde man publicera.

    Gud har i sanning sjuk humor, men med tiden lär man sig älska Guds (ibland sjuka) humor! :)

    //Tomas

    SvaraRadera