onsdag 8 maj 2013

#67. Kermit. Långt ifrån en rolig groda.

Under min tid på informationslinjen introducerades jag till den så kallade gate keeper-funktionen. Högst förenklat handlar det om att det händer så oändligt mycket runt om i världen att vi omöjligt kan ta del av all information, hur avancerad mediabevakning vi än har. Således måste nyheterna sållas, och några måste ha till uppgift att utföra sållningen. Det finns helt enkelt de, som bestämmer vad vi ska få ta del av. De är gate keepers, dörrvakter.

Den information som dessa gate keepers anser att vi ska få ta del av, är den information som bildar grund för vår verklighetsuppfattning. Den information som dessa gate keepers undanhåller från oss, är vi över huvud taget aldrig medvetna om. Det har aldrig hänt. I alla fall inte i vår värld. ”Syns inte, finns inte”, för att uttrycka sig som vildvittrorna i Ronja rövardotter.

Men världen förändras. Idag finns tillgång till alternativa media, svenska eller utländska informationskanaler på nätet som delger information som av någon anledning inte passerar svenska gate keepers. Där kan vi få fakta och kunskap även om sådant som inte anses viktigt för oss att få veta – eller om sådant som anses viktigt att undanhålla oss.

I dagarna har jag funderat mycket på varför svenska medier varit så tysta om Kermit. Tja, inte den käcka grodan i Mupparna, utan en betydligt läskigare Kermit, nämligen Kermit Gosnell.

Affären Kermit Gosnell innehåller nämligen allt som utgör en säljande historia och mer därtill. Korsa doktor Mengele, änglamakerskor och alla de där amerikanska filmerna om korrumperade poliser som vet men inte ingriper – och du kommer relativt nära Kermit Gosnell. Fast i verkligheten.

Kanske har tystnaden kring Gosnell berott på att han under så många år framhölls som en viktig och god medborgare, en läkare i kvinnornas tjänst, särskilt med tanke på att Gosnell inriktade sig på att ”hjälpa” fattiga, invandrade och tonåriga kvinnor. Glorian som placerades på Gosnells huvud vände blickarna från den delen av verksamheten som inte var så änglalik – nämligen massmördandet av barn. Under 32 år inkom 46 stämningar mot Gosnells verksamhet. Inget ledde till åtal. Förrän nu.

Till slut gick dock inte verkligheten att dölja längre. Kermit Gosnell åtalades för sju mord på barn (antalet reducerades sedan till fyra av domaren) och dråp på en kvinna som avled till följd av Gosnells behandling.

Verksamheten började redan på 1970-talet och antalet barn som dödats av Gosnell kan förmodligen räknas i tusental. De flesta av dessa små liv kommer aldrig att nämnas i rättegången. Istället är det Baby A, Baby C, Baby D och Baby E som (i bästa fall) ska få upprättelse.

Rättegången som inleddes den 13 mars i år har visat att Kermit Gosnell har blivit miljonär genom att ”abortera” fullt livsdugliga barn, långt efter den att den graviditetslängd som till och med de allra mest abortliberala delstaterna anger som gräns.

När Gosnells klinik i Philadelphia genomsöktes i februari 2010 återfanns kvarlevor efter 45 barn. Kropparna förvarades i mjölkförpackningar, juiceförpackningar och kattmatsburkar. Närmare en fjärdedel av barnen var äldre än 24 veckor (delstaten Pennsylvanias gräns för abort) och tre av dem bedömdes ha varit vid liv efter ”aborten”. Personal meddelade att man vanligtvis dödade levande barn genom att klippa av ryggraden i nacken.

Ett exempel på detta är ”Baby Boy A”, vars 17-åriga mamma kom till Gosnells klinik. När pojken föddes dödades han genom att en av Gosnells anställda, på order av Gosnell, klippte av ryggraden. Kroppen lades sedan i en skokartong, där den dock inte fick plats eftersom barnet var så stort. Gosnell skojade enligt förhörsprotokollen med personalen genom att utbrista ”This baby is big enough to walk around with me or walk me to the bus stop”.

Bilder på ”Baby Boy A” återfinns på nätet, eftersom en ur personalen fotograferade det döda barnet med sin mobiltelefon. Rättsmedicinska experter har under rättegången uppskattat att pojken var minst 32 veckor gammal när han dödades. Gosnell tjänade 2 500 dollar.

Gosnells försvarsadvokat hävdar att det inte alls handlar om mord, eftersom barnen dödades i livmodern. Verkar resonemanget skrämmande? På sätt och vis, ja. Men det är också väldigt svenskt. Även här aborteras barn som lever när de föds – även om svensk sjukvård inte klipper av ryggraden på dem. De läggs istället i en rondskål, täcks över och läggs i ett sköljrum för att dö. Är det mer ”värdigt”? Det är hur som helst verklighet.

Personalen har inte ens laglig möjlighet att vägra medverka.

Sverige är det enda landet i Europa som förvägrar sjukvårdspersonal samvetsfrihet. Det är enkelt att kritisera personalen på Kermit Gosnells klinik för att de deltagit i verksamheten – men samtidigt måste man påminna sig om att läkare, barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor på kvinnokliniker i Sverige riskerar avsked om de nekar att medverka vid aborter. Oavsett när dessa aborter sker (så läge som de sker innan utgången av graviditetsvecka 22) och oavsett varför dessa aborter sker. Svensk sjukvårdspersonal är därför skyldiga att medverka när ofödda flickor eller barn som på andra sätt inte motsvarar föräldrarnas förväntningar väljs bort och dödas genom sena aborter.

Barnmorskeförbundet stödjer märkligt nog regeringens hållning och menar att det är den gravida kvinnans rätt att besluta och att sjukvården ska utföra utan att ifrågasätta. Tydligen skulle en gravid kvinna kunna uppfatta det som kränkande om hon möter en barnmorska som inte medverkar vid aborter. Det är en lustig inställning, anser jag. För egen del upplever jag det oerhört skrämmande att den barnmorska jag själv är i kontakt med skulle kunna tänka sig att döda ett ofött barn.

Svensk abortlagstiftning fyller 40 år nästa år. Både förmågan att rädda för tidigt födda barn och kunskapen om fosterutveckling har utvecklats påtagligt under dessa fyra decennier. Ändå är det tabu att diskutera ämnet. Det talas om kvinnors rätt, livmoderinnehåll och ”liv i vardande” (för att citera ärkebiskopen). Om Svenska kyrkans ambivalenta hållning i abortfrågan har jag skrivit tidigare, i blogginlägg #28.

Lite tillspetsat talas det om allt, utom vad det verkligen handlar om – nämligen att stanna ett mänskligt hjärta som redan slår.

I mina dystra stunder verkar det som om fakta inte bara undviks, utan aktivt motarbetas. Men hur kan det vara fel att, som ofrivilligt gravid, få ta del av korrekt information? Om jag väljer att föda barnet är det väl ett gott beslut? Om jag väljer abort, är jag istället medveten om vad jag gör och riskerar inte att först i efterhand behöva inse vad aborten innebar?

Ändå tycks det som om verkligheten till varje pris ska undvikas.

Gravida som uppsöker abortrådgivningen förvägras se ultraljudsbilderna eftersom ”det kan påverka beslutet”. Upplysningskampanjer, som till exempel MRO:s bilder på aborterade foster, polisanmäls. Kvinnoorganisationer protesterar mot flickaborter i Kina och Indien, men vägrar kritisera flickaborter i Sverige. Barnmorskeförbundet vill att Sverige ska kampanja för att få fler utländska kvinnor att resa till Sverige för att göra (gratis) abort.

I ljuset av detta är det kanske inte så konstigt att svenska gate keepers tiger. Det är måhända inte viktigare, men definitivt mindre okonventionellt att rapportera om Eurovision och prinsessan Madeleines stundande bröllop, än att ifrågasätta att närmare 38 000 ofödda barn aldrig kommer att få födas i Sverige i år.

I Philadelphia överlägger juryn över bilderna på små barnakroppar i kattmatsburkar. I Sverige tittar vi bort.

Det är väl bekvämast så.


Läs mer på:
 
 

http://en.wikipedia.org/wiki/Kermit_Gosnell

http://www.washingtonpost.com/national/health-science/jury-begins-deliberations-in-abortion-doctor-kermit-gosnells-murder-trial/2013/04/30/69d18b38-b1d9-11e2-9a98-4be1688d7d84_story.html

http://www.huffingtonpost.com/2013/05/05/kermit-gosnell-philly-abortion-trial_n_3218701.html

9 kommentarer:

  1. Helena! Du har ju så rätt! Inte kan man tala om Kermit i Sverige. Då kan man ju känna en vind av det som pågår i Sverige och mörkrets filt får ju inte blåsa av. Du har så rätt. Man talar inte om vårdpersonalens arbetsmiljö. Jag har fått lyssna på en undersköterska på BB och förlossning som varit med om de mest förfärliga ting - som att få lägga ett nyfött barn i en rostfri skål och så in i kylen.. Sen gick hon och hennes kolleger och kikade på den lille, för att se när barnet hade dött, där i kylan.. stark som det var och hade överlevt den bistra behandlingen på vägen ut, men nu skulle kylas ihjäl i kylen..
    Det har visat sig att de som vet vad de gör, när de gör en abort, kommer igenom det hela med självrespekten i behåll. Man vet varför man gjort sitt val. De som gör en abort, för vi har en så fin lag och det är ju så olämpligt - många av de, uppfylls av självförakt och låter sig bli gravida igen.. för det spelar ju ingen roll.. I vissa länder i öst, där man lät kvinnor få abort för billig peng och där kvinnor i allmänhet gått igenom minst 10 aborter, där är inte barnen så viktiga.. Föraktet ökar även i vårt samhälle. Kanske för att aborterna ökar och vi talar inte ens om det, sörjer inte. En abort kan ibland vara det bästa, kan jag tänka, men vi har rent för många i Sverige! Det måste tyda på att informationen är fel på något sätt. Kanske för att vi bara talar om att det är en rättighet att slippa en bäbis om man inte vill ha den. Man talar inte om såren som blir efter den.

    SvaraRadera
  2. Alexander Dupé09 maj, 2013 01:42

    Saken är den att Kermit Gosnell inte är ensam. Live Action har i dagarna släppt ytterligare granskningar av denna fruktansvärda industris utövare. En av dem, Leroy Carhart, hyllas dessutom av etablissemanget i Hollywood. Han jämför barn i livmodern med kött i en gryta(!).

    Jag har med de små medel jag har tillgängliga försökt starta debatter lite här och där. Knappt någon verkar bry sig. Det gör mig så ledsen.


    - http://www.liveaction.org/inhuman/

    - http://www.lifenews.com/2013/05/08/hollywood-gave-standing-ovation-to-doc-comparing-abortions-to-cooking-meat/



    SvaraRadera
  3. Oavsett om en kvinna väljer att föda eller väljer abort så är det ett gott beslut för henne - ingen annan ska lägga sina värderingar på hennes beslut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Robert,

      Tack för din kommentar. I princip har du naturligtvis rätt. Beslutet är kvinnans. Däremot menar jag att det inte finns någon väg runt vad en abort faktiskt innebär, och att det är helt nödvändigt att kvinnan får del av tillgänglig information för att hon ska kunna göra ett välinformerat val. Att undanhålla fakta är inget annat än ett svek mot den gravida kvinnan.

      Idag är det allför vanligt att kvinnor mår mycket dåligt efter sin abort, just på grund av att de upplever sig lurade. Det sjukvården konsekvent kallat för "livmoderinnehållet" visade sig kanske vid en sökning på google verkligen vara en liten människa och inget annat...

      Även om beslutet är kvinnans måste lagen sätta gränser och det är för mig orimligt att Sverige ska ha betydligt mer liberala abortgränser än övriga Europa. Det är dessutom för mig obegripligt varför svensk sjukvårdspersonal förvägras de samvetsklausuler som EU ålagt Sverige att införa, eller varför rådande abortlagstiftning inte har anpassats till medicinska rön och framsteg.

      Vänlig hälsning
      /Helena

      Radera
  4. Under en fikarast på min stockholmsbaserade arbetsplats nämnde jag lite oförsiktigt att aborter borde diskuteras lite mer balanseras och inte enbart i positiva termer. Om blickar dödar hade jag inte kunnat skriva denna lilla kommentar idag.

    SvaraRadera
  5. Ett viktigt och informativt inlägg Helena, Tack!

    SvaraRadera
  6. Skakande, noterar dock att Aftonbladet av alla tidningar skrev om det 25 mars, se tidningens arkiv

    SvaraRadera
  7. Jag för fri abort om man med det menar den lag vi har i Sverige, men det här slakt huset är ju något helt annat.

    Så Robert, vad pratar du om?
    Aborträtten handlar om att ingen mot sin vilja kan tvingas att hålla någon annan vid liv med sin kropp, precis som ingen kan tvingas donera en njure eller benmärg för att hålla liv i någon annan. Men när fostret är så stort att det är ett barn som kan överleva utanför kvinnans kropp har hon ingen som helst rätt att besluta om det ska dö eller inte. Hennes rätt i de fallen handlar i så fall om att få förlossningen igångsatt tidigare eller få ett kejsarsnitt, det färdiga barnets liv har hon ingen som helst rätt att avsluta.

    Tycker du förresten att Kermit värnade kvinnors liv och hälsa? Han har mörkar flera kvinnors död för att rädda sitt eget skinn. Det har han delvis erkänt. Deras liv var inte vatten värt för honom.

    SvaraRadera