Så har jag städat bort mig själv
från kontoret. Nåja, det är väl inte helt korrekt. Vissa små
tecken finns fortfarande kvar som tyder på att jag planerar att dyka
upp i Tygelsjö gamla prästgård igen. Stalltipset är den 1
februari. Då kommer jag garanterat att ha fått nog av ”ledighet”
och klättra på väggarna här hemma i längtan efter intellektuell
stimulans.
Nu ska jag ha några veckors semester,
sedan inträder den märkliga period i livet som av någon
outgrundlig anledning kommit att kallas föräldraledighet. Exakt vem
som kom på det begreppet vet jag inte, men helt klart är att det
var någon som inte själv hade barn. Orden ”förälder” och
”ledighet” är nämligen inkompatibla. Men ändå.
Oavsett så anländer ett stycke son
när han finner lämpligt. Något namn är inte bestämt ännu, men
med tanke på hans föräldrars ålder och de statistiska
förutsättningarna för hans tillblivelse så borde namnet Isak vara
ett gott alternativ.
Exakt den 1 augusti kommer däremot min
vikarie, och vi vet att hon heter Anna. Jag har bara hört gott om
henne så församlingen är nog i trygga händer. Dessutom har jag
inga villfarelser om att jag är oersättlig. Det ska jag inte vara.
Det ska ingen präst eller församlingsanställd vara. Vi ska vara
utbytbara. Har vi byggt upp verksamheten så att den kollapsar om vi
själva försvinner, så har vi gjort fundamentalt fel.
Människor ska kunna komma och gå, med
Kristus i centrum ska verksamheten ändå kunna bestå. Ungefär så.
Alltså lämnar jag över
komministerskapet i dryga halvåret. Men helt kommer jag inte att
radera ut mig själv från församlingens yta. Med tanke på
omorganisationen och förändringarna har jag signalerat att jag nog
vill ha ett och annat finger kvar i syltburken, även om det strider
mot det som är tillbörligt och rätt. Det ska ju teambuildas och
planeras och grejas. I det vill jag vara delaktig.
Det ska onekligen bli intressant att se
vart det hela landar. De nästan millenniegamla Tygelsjö och Västra
Klagstorps församlingar kommer ju inte att finnas kvar efter
årsskiftet. Allt blir nytt och ändå förblir det förmodligen på
många sätt som det alltid har varit. Gudstjänster kommer att
firas, barn att döpas, ungdomar att konfirmeras, par att vigas och
döda att begravas. Tillkommer körverksamhet, stickcafé,
föreläsningar, vandringar och allt möjligt och omöjligt annat som
främjar Guds rike på jorden. Så vill vi ju i alla fall gärna se
det.
I det perspektivet är det en mycket
liten bagatell att jag nu kommer tillbringa mina dagar på annan
plats än i det minimala komministerkontoret innanför expeditionen.
Huset lär nog finnas kvar i februari, utsikten mot den gigantiska
blodboken i prästagårdsträdgården likaså.
Men allt har sin tid. Att blicka ut
över blodboken och fundera över söndagens predikan har sin tid.
Att blogga har sin tid (även om det sker sporadiskt). Att byta
blöjor har sin tid. Men allt, precis allt, smälter samman i gåvan
vi kallar livet.
Jaså, det är bulle i ugnen. Så kan det gå när inte haspen är på. Lycka till och välkommen tillbaka. Men du behöver ju inte sluta blogga för det. Simma lugnt!
SvaraRaderaLycka till med barnet!
SvaraRaderaNya organisationer når sällan sitt syfte. Den erfarenhet jag har från privata näringslivet är att vi människor är såpass inerta att vi knappt hunnit lära oss den nya organisationen innan nästa omorganisation drabbar oss, varvid allt förblir vid det gamla.
Nej, Helena, så mycket ledighet lär du inte få. Men, en underbar tid i en resa tillsammans med ett litet knytt. Detta slår all annan ledighet med hästlängder.
SvaraRaderaSedan kan jag tycka att 6 mån "ledighet" från arbetet känns lite kort. Som mamma/pappa är man värd betydligt längre tid tillsammans med knyttet.
Ha en skön tid nu!
/Staffanw
Stort grattis, önskar Krister med familj.
SvaraRaderaVarma tack för gratulationerna! :-)
SvaraRadera/Helena
Min gratulation försvann visst så jag skriver igen: Grattis och Lycka till!
SvaraRadera