söndag 10 augusti 2014

#168. Längtan

Ulf Lundell skrev sin självbiografi 1989. Den fick titeln En varg söker sin flock. Idag skulle jag kunna skriva En präst söker sin församling.

Min dag är längtan. En längtan som får en rosenskimrande, daggfärsk förälskelse att framstå som patetisk. Jag längtar efter att få celebrera mässan, att få klä mig i alba och stola, att få predika. Jag längtar efter den gudstjänstfirande gemenskapen, efter församlingen, efter att få tjäna.

Det är en konstig längtan, denna längtan efter att få tjäna. Den är uppslukande, närvarande, konstant. Den påminner om att inget någonsin blir detsamma, när det förkrossade hjärtat har gett sitt löfte i prästvigningen. Prästlöftet ger aldrig vika. Det skapar ett behov av just tjänandet – i församlingen, vid altaret, inför Guds ansikte.

För en tid sedan förklarade en av Svenska kyrkans nya superherdar inför ett prästkollegium att han ”ägde alla altaren” i sin gigantiska församling. Jag har aldrig ägt ett altare och vill aldrig göra det heller. Däremot brinner jag av längtan efter att få tjäna vid ett altare, men det är ju något annat.

Men min längtan kan vara hur stark som helst – det spelar ingen roll. Jag har i min enfald trott att det alltid skulle gå att hitta jobb för en duktig och bland församlingsbor och arbetskollegor omtyckt präst, men tji fick jag. Ryggarna har bokstavligen vänts mot mig. Det fanns tydligen en undantagsklausul. Det kyrkan förkunnar om förlåtelse, människovärde och bemötande gäller inte alla.

Så nu ägnar jag mina dagar åt mina söner, åt att söka andra arbeten och åt att packa ner våra ägodelar i flyttkartonger. Vart allt ska flyttas har jag ingen aning om, men flytta måste vi. Huset är sålt och dagarna går.

Skriva orkar jag inte. Det finns så mycket att skriva om, så mycket som måste uppmärksammas och göras tydligt – men jag orkar inte. I ordets rätta bemärkelse. Jag har hamnat i det grå limbo där jag inte orkar.

Vet du förresten hur vi började tala om att ”orka”? Trälen hade till uppgift att verka på sin husbondes mark, på det som kallades teg. Om det fanns tid och kraft över, kunde trälen efter utfört arbete på tegen gå över till sin egen lilla jordplätt som kallades ork. Om han orkade.

Min ork får stå obrukad just nu. Tangentbordet får vila om det inte gäller att leta jobb och skriva ansökningshandlingar.

Var det värt det? Var det värt arbete, ekonomi, relation, bostad och sammanhang att få säga sin mening? Nej. Om jag ibland tycker att det var det, behöver jag bara se på min elvaåring som nu ska lämna kamrater och skola. Det är mammas fel. Han har lovat mig att jag inte behöver ge honom någon veckopeng så länge som jag inte har någon inkomst. Han är snäll, min son.

Jag packar kartonger så länge och påminner mig om att jag och sönerna har 17 kubikmeter till vårt förfogande. Det som inte ryms i Hertz största lastbil, får inte plats i våra liv heller. Nostalgi göre sig icke besvär, de svarta sopsäckarna blir många.

Det finns inte plats för drömmar längre, inte plats för rakryggat ställningstagande, inte plats för idealism. Jag önskar att det inte heller fanns plats för längtan.

Men jag längtar.



24 kommentarer:

  1. Frispråkigheten har ett pris och så har det alltid varit. Man får välja sina strider och ta konsekvensen av dem hur illa det än blir, i förtröstan på Guds nåd. All lycka på livets väg önskar jag dig.

    SvaraRadera
  2. ♥ Skickar varma tankar till dig och din familj. Det behövs fler som du och det smärtar mig att du har fått betala ett så högt pris för din övertygelse.

    SvaraRadera
  3. Helena. Jag är övertygad om att Gud hört din bön och hörsammat din längtan. Nu återstår att se vilken församling som lyssnar till Gud och hörsammar Guds önskan. Krister

    SvaraRadera
  4. Jag såg upptagningen från din sista (i din gamla församling) predikan, och jag som inte tror på Gud satt med tårar i ögonen hela tiden; upplevde en känsla av storslagenhet och ödmjukhet. Lärde mig något av dig. Inte minst om tjänandet. Skcikar många förhoppningar om att allt ordnar sig till det bästa för dig och din familj. Du är behövd. /Kenneth

    SvaraRadera
  5. Att Svenska Kyrkan avvikit från den tro Bibeln uppenbarar kan jag förlåta, men jag har mycket svårare att förlåta henne för införandet av yrkesförbud mot präster som vågar stå upp för sin tro (sakral eller profan). Helena, vi är säkert många som i denna stunden ber för dig och för din familj.

    Matt 7:7
    Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.

    SvaraRadera
  6. Jag förundras.

    Din reträtt var sannerligen inte "snyggt riggad". Snarast gammaltestamentligt, profetiskt rakryggad. Hur lätt hade inte den normala vägen till långtidssjukskrivning och ev senare utköp varit? Några års respit. Helt normalt, även inom kyrkan och t o m inom klassiskt kristna grupper. Att betala det pris du betalat är ovanligt.

    Jag ber, att Han som ser till varje liten sparv, även ser till dig och din familj.


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  7. Längtan...

    Vi är många som längtar efter mer av det du skriver.
    Dina minst sagt öppenhjärtliga ord som sätter sig rent fysiskt i kroppsdelar som njurar, hjärta och tårkanaler.

    Ps 91:1-12, låt det bära dig, så får vi andra be.

    SvaraRadera
  8. Jag kom på en idé! Om det är predika du vill göra så kan du ju göra det på Youtube! Du kan spela in predikningarna t ex vid havet eller i en trädgård eller någon annan trevlig miljö. Och så kan du lägga in lite musik, texter och sånt, Det kan vara hur roligt som helst att göra det och det kan även ge mycket för oss som tittar. Kan du inte fundera på det iaf?

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. En anonym en,
      en präst vill fira gudstjänst/mässa i sin församling, inte prata rätt ut i det blå via Youtube.

      Radera
    2. Elisabeth. "...en präst vill fira gudstjänst/mässa i sin församling,"
      Självklart! Dessutom måste även en präst försörja sig. Men eftersom prästen för tillfället är arbetslös så om inte bara prästen är viktig utan även budskapet i sig, kan det vara meningsfullt att försöka nå ut via andra kanaler också än predikstolen.

      En anonym en

      Radera
  9. En stor dos sympati. Men Helena, kan du inte förstå att många fortfarande - även inom Frimodig kyrka - ser det som belastande för en präst att för några år sedan ha accepterat ett förtroendeuppdrag för Sverigedemokraterna (även om uppdraget frånsades när saken kritiserades)? Jag tycker det är orättvist mot Helle Klein att måla ut henne som enbart "spökjägare" om ovannämnda sakförhållande var ett faktum - jag tyckte som enfaldig lekman, Kyrkans Tidning-läsare och FK-väljare att det var intressant och relevant att få veta om en präst företrätt Sverigedemokraterna eller inte - och hur prästen hanterar den bakgrunden. (Jodå, t.ex. kommunistiska präster har också en del att förklara). Jag gillar mycket av det du skriver, men det här blev aldrig tydligt utrett - var allt verkligen bara lögnaktiga hopkok? Sympatikommentarerna från Dispatch International, Contra et c. låter fortfarande väldigt "kompisaktiga", men man kan förstås inte alltid hjälpa eller välja vilka som applåderar en. Men som sagt, HAR du verkligen för ett par år sedan accepterat en förtroendepost för SD kan du väl inte bara påstå att den hårda kritiken - eller förtroendekrisen i ditt lokala sammanhang - var tagen ur luften?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Andreas,

      Du ger dig aldrig, och det är kanske ett positivt drag hos dig. Om du inte uppfattat det så är saken följande: Andreas, broder i Kristus. Jag kommer aldrig att få arbeta som präst igen. Aldrig. Någonsin.

      Varför? Är jag en dålig präst? Är jag illa omtyckt bland mina församlingsbor? Förkunnar jag villäror? Har jag en dålig människosyn? ÄR jag rasist, högerextremist, SD:are eller mördare? Nej. Jag kommer aldrig mer arbeta som präst på grund av att individer som du själv aldrig förlåter. Under fyra år har jag fått slåss mot anklagelser. Jag har aldrig fått möjligheten att bemöta anklagelserna i domkapitlet, eftersom det aldrig funnits något att anmäla mig för. Ändå har jag i praktiken arbetsförbud.

      Vad vill du att jag ska göra, Andreas? Du och många andra kommer vila först när ni nås av nyheten att jag inte orkat leva längre. När ert hat nått ända fram, då kommer du och många andra att andas ut, korka upp en flaska rödvin och fira. "Nu är Svenska kyrkan rensad, så skönt!"

      Då kan du och ni andra goda kristna skudda dammet av era fötter och pusta ut. De rena åsikterna har segrat. Ni kan fortsätta hävda att det är högt i tak i Svenska kyrkan, att kyrkan förkunnar alla människors lika värde och står upp för de som far illa. Ingen kommer våga säga emot er och om några år har ni Helle Klein som biskop.

      Hade ni kunnat ställa mig mot en vägg och arkebuserat mig hade ni gjort det för länge sen. Nu har ni lyckats ta mitt jobb, min framtid, min ekonomi, min familj, mitt hem. Är det inte nog? Får jag behålla min puls?

      Det vore väldigt snällt.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Och ett klargörande, Andreas: Förtroendeuppdraget du talar om frånsade jag mig omedelbart när jag fick reda på att jag var invald, vilket var långt innan någon "kritiserade" det. Rätt ska vara rätt. Däremot satt jag rätt länge i kommunfullmäktige för KD, om det kan vara av intresse.

      Låt mig nu vara ifred. Läs det jag skriver, tyck till om det jag skriver - men låt bli att definiera mig utifrån vad jag inte är. Jag är en människa. Som du. Låt oss mötas där.

      Radera
    4. Förmodligen har du rätt i att prästtjänst är körd under överskådlig tid. Man är numera "försiktig" med stigmatiserade personer. Gärna oduglig. Bara inte kontroversiell åt "fel" håll. Möjligen har +Johan utvägar. Han har både huvud och hjärta. Ovanligt i dagens biskopskollegium? Kontakta honom för ett samtal!

      Kanske är det bästa ändå ett vanligt jobb. Distans till de kyrkliga vänligheterna är befriande ibland. Taktiska reträtter för kraftsamling lär inte vara ett främmande begrepp för dig.

      Lars Jensen

      Radera
  10. Var inte ledsen. Gud har en uppgift för dig. Det kommer.

    Dessutom är du en god förebild för dina barn, tro inget annat. Min egen mor stod upp för det hon trodde på. Visst var det jobbigt för mig som barn men som vuxen är jag oerhört stolt över henne och gläds över de egenskaper hon hade och som jag återfinner i mig själv.

    SvaraRadera
  11. Helena Edlund, vi känner inte varandra, men jag vill rikta en STOR, stor, stor styrkekram till dig! Det är fruktansvärt att se den svärta som du just nu tycks gå ner i! Jag vet inte vad jag ska säga eller göra annat än: Håll ut! Du kämpar för det goda och det sanna! Detta måste vara det man kallar själens dunkla natt, och det är meningen att vi ska ta oss igenom den. Jag ska be för dig!

    SvaraRadera
  12. Hemskt och ledsamt att läsa vad du skriver, framförallt att det inte var värt det. Jag har älskat denna blogg och älskar den fortfarande fast det skrivs allt mer sällan. Du är en sann och modig röst i en gudalös och förljugen tid.

    /En anonym beundrare





    SvaraRadera
  13. Jag hoppas så innerligt, och ber för, att du ska orka med att ta dig igenom den här tunga situationen. Jag har läst allt du skrivit och har tyckt on allt, önskar att du fortsätter skriva. Det är få som skriver så att det känns så äkta. Om du lyckas komma tillbaka som präst så ska jag komma och lyssna på dig, vilket jag aldrig fick chansen till tidigare. /Roger.

    SvaraRadera
  14. Jag är feg! Jag har åsikter som inte stämmer med det man "ska tycka" idag, men jag vågar inte stå upp för dem eftersom jag är för rädd att förlora ännu mer än det jag redan har förlorat. Jag håller dem anonyma. Skulle jag vara öppen så skulle jag också förlora mitt jobb. Så ser kyrkan ut idag: Man kan förlora sitt jobb av att bara vädra frågan om man kan ha flera åsikter i en viss pk-fråga. Därför tänker jag fortsätta att kämpa för samförstånd mellan motsatserna och motståndarna istället för splittring och gränser och enkla vi/dom-lösningar.

    Därför skulle jag först vilja skicka en hälsning med beundran för att du vågat gå ut med vad du anser och en "styrkekram" att ta dig igenom.

    För det andra: Efter vad jag läst i din blogg kan jag inte se något problem med att jobba med dig, så skulle vi få en tjänst ledig, kommer jag att skicka ett antal annonser till dig och hoppas att du nappar på just vår. Skulle du ansöka kommer jag att förorda dig (om du passar tjänsten någorlunda ;-) ). Vi kan inte vara så småaktiga som kristna och som kyrka så att vi motarbetar varandra för så futtiga saker som ganska vanliga politiska åsikter, speciellt inte när man själva som dina motståndare gör, visar upp långt mer bekymmersam och cynisk människosyn.

    Jag har förstått att du är en omtyckt präst och en god människa, så du ska ha upprättelse. Din puls ska du ha så att du med nytt jobb kan få tillbaka din familj och ett nytt hem. Vi har olika politisk åsikt, men samma Herre och vigning.
    Det räcker för mig.

    SvaraRadera
  15. Helena,
    när man är i den mörkaste natten tycks gryningen oändligt avlägsen. Men den kommer! Under tiden får vi med gammalt ord "förbida" Herren. Jag är absolut övertygad om att Han kommer att använda dig ännu mer i sin tjänst och att Han vid den rätta tiden kommer att visa dig den väg du skall gå. Han ser din längtan och din vilja att tjäna Honom. Genom din blogg förkunnar du även om du inte har någon församlingstjänst just nu. Jag känner inte dig, men utifrån vad jag har läst och hört om och av dig så skulle jag ringa direkt om vi hade en ledig tjänst i vårt pastorat.
    Jag ber för dig och din familj.
    Tord Mårtensson, Skatelövs pastorat, Växjö stift

    SvaraRadera
  16. Bra, Tord.

    Låt oss skapa en flod av förslag på tjänster för Helena att välja ifrån och om vi hör att Helena visar intresse för just någon av våra låt oss stödja varandra, om så behövs, så att den tjänsten blir hennes.

    Du får inte ge upp, Helena!

    / Anonym 14 augusti 2014 13:36

    SvaraRadera
  17. Tänker på lärjungarnas fråga: Hur blir det med oss? (apropå att de lämnat allt inkl sina hem för Jesus). Det känns inte värt det nu,men i backspegeln är jag övertygad om att du kommer se det."Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv?", "Den som mister sitt liv för min skull skall vinna det", "frukta inte dem som bara kan döda kroppen men sedan inte kan göra något mer." Min erfarenhet är att Gud inte prövar över förmåga utan "som din dag, så skall din kraft ock vara". Det onda skyddas vi inte mot i en fallen värld, men Gud kan använda det onda till att göra gott, så att den välsignelse som komme, mognadr ut av det onda t ex i form av erfarenheter mm blir än större, så vi faktiskt inte vill vara utan detta efteråt. Herrens tuktan pratar vi inte så mycket om, men "den man älskar agar man". Lita på Guds ord och löften! Också detta har sin dolda välsignelse om du ödmjukar dig och "tar ditt kors och följer mig".Jobbigt men kanske nödvändigt för att du ska kunna fungera i din kallelse. Glöm inte att din familj är nog så viktig i den helheten, liksom denna blogg. Nu när du redan har mist det mesta behöver du inte oroa dig för det längre. Du är mer fri än någonsin!

    SvaraRadera
  18. Filippa, Stamatios m flera19 augusti 2014 11:49

    Kära Helena,

    Vi är många som tänker på dig. Allt gott önskar vi dig.

    SvaraRadera